Omfamnad av solnedgången

Embraced by the sunset. English summary under the photos.

Äntligen.

Det har varit hektiska veckor igen och vädret har inte varit på topp när jag väl har varit ledig.

Men igår blev längtan för stor. Trots förkylning och att jag nästan var liksom ”klar” för kvällen, så jag bestämde mig spontant att ge mig iväg till Elfvik för att fånga solnedgången. Det ångrar jag inte.

Jag blev helt uppslukad av den. Så liten kände jag mig, omfamnad av det flödande varma och mäktiga ljuset, men i själen var känslan stor och trygg. Där och då glömde jag allt annat och var i stunden. Jag tog in allt och lät det fylla mig. Och då kom den där inre friden som jag bara kan få när jag är vid vattnet i en överjordisk solnedgång en kväll i mars. Den stunden kommer aldrig igen. Och det är det som är så fantastiskt med naturen. Den bjuder på oändligt många unika stunder som aldrig någonsin kommer igen på samma sätt, men som skänker ett inre lugn varje gång.

Det finns ingen medicin i världen som slår detta. Naturens helande kraft.

Vad gör du för att hämta frid, energi och inspiration?

_MG_8733_MG_8742_MG_8760

English summary

Embraced by the sunset

Yesterday I couldn’t stand it anymore. I have been way too long without my camera and nature.

I spontaneously decided to go to Elfvik and try to catch the setting sun. This despite my having a slight cold and was sort of getting ready for the evening so to speak. I don’t regret it.

The sunset totally devoured me. I felt so small, in the powerful majestic light, but the feeling inside my soul was grand and safe. There and then I forgot about everything else besides this moment. I found that inner peace that only a majestic sunset near the water in Elfvik an evening in March can give me. That is the great thing about nature. It will give you an endless amount of unique moments you never will have again, but each one of them will give you an inner peace that only nature can give you.

It is better than any medication. The healing force of nature.

What do you do to find peace, new energy and inspiration?

Djurgården

I söndags gick jag och en väninna en lång härlig sommarpromenad med paus för lunch och glass på underbart vackra Djurgården. Lunchen åt vi på Rosendals trädgård och glassen vid Djurgrådsbrunn.Vi gick i över fyra timmar och bara njöt av det otroliga vädret. Det var så att man fick nypa sig i armen för att fatta att det var sant.

Vi började med att ta Djurgårdsfärjan från Slussen/Gamla Stan till Djurgården.

Att åka färjan fick mig att sakna att vara på sjön. Jag tänkte på pappa i sin himmel som nu är på ett evigt soligt hav på den finaste båten som finns. Han hade varit ute med båten denna dag. Han hade varit på sjön hela helgen, och varit där fortfarande – så länge som värmen håller i sig. Inte en chans att han hade varit hemma i lägenheten de här dagarna. Men det hade funnits en stor chans att jag hade fått följa med. Det saknar jag.

Nu när han inte finns längre så kommer jag aldrig ut på sjön på det sättet. Att ankra i en naturhamn, sätta på gasolköket och koka te och kaffe, äta sill och potatis och se solen glittra i vatnet tills den går ned i en evighetslång sommarsolnedgång där man kan ana ett sken hela natten i horisonten, medan vi pratar om allt och ingenting. Det var fina stunder vi hade på sjön, pappa och jag.

Min skärgrådsdröm och kärlek till vatten och hav väcktes under dessa båtturer.

Lyckades fånga denna bild på Af Chapman från färjan trots att det gungade härligt!

IMG_0831_2

Jag fick också ihop en liten kort film från färjan… Inget märkvärdigt, men bara härligt att minnas tillbaka. 🙂

Fick också en bild på ett vackert blommande träd i Rosendal. Vad är det för träd? Jag är jättedålig på träd och växter. Kan ingenting!

IMG_0836

Nu förstår jag att sommarvärmen är över för den här gången – vi får hoppas att den kommer tillbaka när det faktiskt är sommar! 🙂

Hur har ni njutit av värmen?

Elfvik igen – en helgblogg

Jag brukar ta ledigt från bloggen när jag är ledig. Men eftersom det faktiskt var vardag egentligen igår fredag så slänger jag in ett blogginlägg idag på lördag som en ”bonus”. Typ. 🙂

Det är ju så otroligt fantastiskt väder den här helgen och jag tror att det är likadant överallt, i stort sett hela landet? Har ni också sommarväder?

Idag började jag dagen med att  besöka återvinningen i Stockby. Det är första gången jag var där sedan de öppnade den nya återvinningen. Vilken skillnad mot förut!.Det är verkligen en jättefin anläggning. Stor och öppen och lättillänglig med bilen. Och ingen trängsel när jag var där i morse runt halv tio. Tummen upp!

Efter återvinningen åkte jag till mitt smultronställe Elfvik. Jag promenerade längs vattnet och njöt av solen, solglittret, vågorna mot stranden, sommarklädda medmänniskor på gångvägen, mountainbikeåkare som åkte något lopp idag, fågelkvitter och blå himmel. Den här helgen är så fantastisk så att man tror inte att det är på riktigt. För bara några dagar sedan frös jag i vinterkläder och nu är det sommar.

Det är klart att man har lite svårt att hänga med! Men i slutet av nästa vecka är vi tillbaka till verkligheten igen med kallare väder – så man får passa på att bara njuta. Vilken tajming att det här vädret kom när så många, inklusive mig, är långlediga. Precis vad jag behövde.

Hur njuter ni av det fantastiska vädret?

_MG_7381Söker sig till havet

_MG_7473Paus på favoritklippan. Min dricktermos – min följeslagare. Den är som ett tema. Haha.

_MG_7462Den lilla strandremsan vid favoritklippan. Jag kunde inte låta bli! Men det var liiite kallt om fötterna i vattnet. :). Men de blev fort varma igen när de torkade i solskenet.

_MG_7527
Vy över Gåshaga från Elfvik i vårgrönt gräs. Snart är det trädets tur att slå ut sin vackra grönska.

 

 

 

 

Regn och träning

Då har resan börjat mot en ny starkare kropp. Jag var på en gratis konsultation idag (torsdag)  för att få råd och tips på hur jag ska påbörja denna resa. Den kommer att bli lång och gå med små baby steps i början. Det är frustrerande när jag vet att det kommer att dröja innan jag är ”i mål” så att säga men jag tror att jag gör mig själv den största tjänsten om jag tar alla nödvändiga steg och låter det ta den tid som behövs.

Första steget är att jag ska boka tid hos en sjukgymnast för att gå igenom kroppen innan jag börjar med personlig träning. Hon tyckte att jag skulle etablera kontakt med en sjukgymnast och att de skulle kolla upp mina problem med framför allt rygg och axlar först för att se om jag behöver förbereda mig inför träning med sjukgymnastik. Och att jag sedan när jag sätter igång med träningen fortsätter att hålla kontakten med sjukgymnasten samtidigt.

Det lät vettigt, även om det känns segt. Antingen så kommer jag bara få ett ”ok, kör” och få med mig ett papper med vilka delar i kroppen jag ska fokusera på. Eller så kommer jag få gå på sjukgymnastik ett tag innan jag kan sätta igång. Men är det det som krävs så gör jag det. Det får ta tid – det här är en satsning på riktigt och på lång sikt. Tålamod.

I vilket fall som helst så känns det skönt att ha tagit det första lilla steget. Innan det är för sent.

Gymet låg på Hälsingegatan så jag gick dit och tillbaka från jobbet vid Östra Station. Jag gick via Frejgatan och så fick jag se den här fina kyrkan som jag inte har sett förut. Efter lite googlesökning så tror jag att det är Stefanskyrkan. Visst är den fin där uppe på sin höjd?

20160428_141806
(Mobilbild)

Hemma håller de på att göra rent i garaget så jag ställde bilen ute för att de skulle bli klara för dagen därinne. Vid åttatiden på kvällen gav jag mig ut för att köra ner bilen i garaget för natten – men fick plötsligt bara lust att ta bilen en tur till Elfvik trots den sena timmen. Det regnade, var grått och lite skymning men jag kände ändå att jag ville dit för att se och lyssna på vattnet och regnet.

När jag kom fram så gick ett gäng fåglar en liten kvällspromenad och hade en kvällskonferens eller familjemöte vid bilparkeringen precis vid vattnet så jag ville inte störa dem. Därför ställde jag bilen på vägen istället.

Det var bara jag och fåglarna där. Och så vattnet som piskades av vinden och regnet och övervakades av en skytung himmel i halvskymning.

20160428_201845

20160428_201805

20160428_201724(Mobilbilder)

Eftersom det här publiceras imorgon så önskar jag er en härlig fredag! Snart helg. Håll ut!

 

 

 

Lisa för själen

Nu är ljuset här på riktigt. Och med sommartiden kom påsken och det underbara vårvädret under helgen. Det här är bästa tiden på året som jag har framför mig nu. Den börjar med sommartiden och pågår fram till och med augusti då mörkret börjar vinna över ljuset igen.

Men det tänker jag inte på nu. Nu tänker jag på att mina livsandar vaknar till liv. Med ljuset, solen och värmen.

I måndags morse åkte jag iväg och handlade frukost tidigt på morgonen. Det var som att hamna i paradiset när jag redan så tidigt på morgonen kände solens värme och en härlig frisk vårluft som fyllde kroppens alla celler med livgivande syre.

Inget snack om saken. En fotopromenad skulle det bli senare när jag hade ätit frukost och kommit i ordning.

Det dröjde till klockan blev ett innan jag kom iväg och körde till paradiset i Elfvik. Jag ville testa lite nya vägar som jag aldrig hade gått förut. Men när jag kom fram så kände jag plötsligt att inspirationen för att ta foton minskade. Jag såg ut över det solglittriga vattnet och kände att det är rörelse som gäller idag. Så jag filmade istället.

Även om jag egentligen bara fick ett par klipp som jag verkligen kände blev bra och jag behöver öva på redigering och filmning, så tycker jag ändå att jag fick till helheten och känslan jag hade när jag filmade någorlunda. Det jag gillar med filmmediet är att man har fler dimensioner att jobba med än bara ljus och komposition. Man kan lägga ihop flera klipp och skapa en stämning med hjälp av musik och ljud.

Det jag kände när jag filmade var att all stress jag hade känt bara rann av mig. Jag såg på det glittriga vattnet och det glittrade in i själen. Jag såg slänten ned mot vattnet från herrgården där folk verkligen njöt av solen och det vackra vädret. De hade picknick och barn och vuxna lekte tillsammans och spelade frisbee och hämta pinnen med hundar. Deras glada röster och skratt och hundarnas ivriga skall blev en ljudkuliss ihop med vinden. Jag var bara så lycklig just där och just då att få leva och uppleva denna dag.

Jag pausade i en skogsglänta och njöt av tystnaden och lugnet som endast bröts av fågelkvitter. Därefter vände jag tillbaka och hade fått ny kraft och energi i mina steg som jag inte hade innan.

Jag hoppas att den anspråkslösa videon kan förmedla lite av känslan jag hade. Vila. Ro. Lugn. Eftertanke. Att landa efter vintern och gå mot en ny vår. Omfamna ljuset och värmen. Naturen är magisk. Vilken helande kraft den har.

 (Tryck på kugghjulet nere till höger och välj HD 1080 för bättre kvalitet.)