Omfamnad av solnedgången

Embraced by the sunset. English summary under the photos.

Äntligen.

Det har varit hektiska veckor igen och vädret har inte varit på topp när jag väl har varit ledig.

Men igår blev längtan för stor. Trots förkylning och att jag nästan var liksom ”klar” för kvällen, så jag bestämde mig spontant att ge mig iväg till Elfvik för att fånga solnedgången. Det ångrar jag inte.

Jag blev helt uppslukad av den. Så liten kände jag mig, omfamnad av det flödande varma och mäktiga ljuset, men i själen var känslan stor och trygg. Där och då glömde jag allt annat och var i stunden. Jag tog in allt och lät det fylla mig. Och då kom den där inre friden som jag bara kan få när jag är vid vattnet i en överjordisk solnedgång en kväll i mars. Den stunden kommer aldrig igen. Och det är det som är så fantastiskt med naturen. Den bjuder på oändligt många unika stunder som aldrig någonsin kommer igen på samma sätt, men som skänker ett inre lugn varje gång.

Det finns ingen medicin i världen som slår detta. Naturens helande kraft.

Vad gör du för att hämta frid, energi och inspiration?

_MG_8733_MG_8742_MG_8760

English summary

Embraced by the sunset

Yesterday I couldn’t stand it anymore. I have been way too long without my camera and nature.

I spontaneously decided to go to Elfvik and try to catch the setting sun. This despite my having a slight cold and was sort of getting ready for the evening so to speak. I don’t regret it.

The sunset totally devoured me. I felt so small, in the powerful majestic light, but the feeling inside my soul was grand and safe. There and then I forgot about everything else besides this moment. I found that inner peace that only a majestic sunset near the water in Elfvik an evening in March can give me. That is the great thing about nature. It will give you an endless amount of unique moments you never will have again, but each one of them will give you an inner peace that only nature can give you.

It is better than any medication. The healing force of nature.

What do you do to find peace, new energy and inspiration?

Solnedgång igen

Jag bara älskar den här tiden när jag får se så fina solnedgångar från balkongen. Jag var tvungen att ta kort igen. Bara att vänja er vid fler av samma motiv framöver, bara lite olika himlar. Jag kan helt enkelt inte låta bli att ta fram kameran.

Söndagkvällen börjar lida mot sitt slut. I tankarna är jag min vana trogen redan på jobbet och har hela veckan på gång i huvudet samtidigt. Mina tankeövningar att försöka hålla fokus på nuet går långsamt framåt. Det är ju svårt att lära gamla hundar att sitta och medelålders halvstressade hjärnor att hitta nya spår, så man får ha lite tålamod. Rom byggdes inte på en dag. Nu kommer jag inte på fler klyschor för att beskriva min förvirring. 🙂

Vi tar solnedgången istället!

Hur bra är du på att vara fokuserad här och nu?

_MG_7137

 

 

Solnedgång

Dagen började mindre smickrande med regn. Men även regn är ett vårtecken. Det är så härligt att se droppar från himlen istället för flingor nu. Jag tycker faktiskt om regn. Fast just så här års är ju regnet ofta följt av kyla och gråväder. Sommarregn är finare.

Men dagen tog sig! Mitt på dagen kom solen och spred vårvärme över promenaden ned till T-snabben för att handla lunch. Åh vad härligt det var. Jag ville verkligen inte gå tillbaka in och sitta resten av dagen instängd på ett kontor.

Hemma njöt jag av att solen sken in i lägenheten. Jag älskar den här tiden av året. För nu när jag kommer hem så ligger solen precis rätt på. När jag öppnar dörren hemma och tittar in i min lilla lya så flödar det av ljus i lägenheten. Hela rummet svämmar över av solljus. Det är ju obarmhärtigt avslöjande när det gäller damm och skitiga fönster, men det bryr jag mig inte om! Jag blir bara lycklig av att kliva in i ljuset.

Eftersom solen ligger på och jag bor högst upp i huset så får jag också njuta av fantastiska solnedgångar. Igår stod jag på balkongen utan jacka och såg på när solen påbörjade sin resa ned bakom horisonten i väst för att lysa upp en annan del av vår planet.

_MG_6933
Resan påbörjad.

_MG_6938Lite senare. Snart försvinner den. Och lyser upp molnen på vägen ned.

Vacker solnedgång

Ännu en vacker solnedgång som göms bakom betongen.

Även om jag uppskattar att bo högt med fri utsikt så drömmer jag mig bort till en utsikt av solnedgången över en fri horisont där hav och himmel blir till ett.

Uppvuxen som jag är på en ö och med långa båtresor på somrarna i barndomen längs Sveriges östra kust  så skulle jag inte kunna bo någonstans där jag inte hade vatten eller hav nära mig. Det är liksom nödvändigt för att kunna andas på något sätt.

möja3
Mobilbild från skärgårdsbåten till Möja med Jen Doyle – en drömsk magisk dag som jag tror ingen av oss kommer att glömma! Stockholms skärgård 2011. Solglitter i vatten som gnistrar mer än miljoner diamanter är det vackraste jag vet.

Jag funderar ofta på detta. Jag älskar mitt jobb som kommunikatör. Det är precis rätt jobb för mig där jag får användning av alla mina färdigheter. Språk, att skriva, relationer och människor, nå ut med budskap till olika målgrupper, strategiskt och analytiskt tänkande, lite kreativt skapande i det operativa arbetet när det gäller layout av till exempel trycksaker och presentationer. Och så vidare. Ett brett, varierat och kul yrke. Bästa yrket när man brinner för kommunikation.

Men – jag kommer inte ifrån att jag måste ha nära till en stad där det finns jobb för att kunna försörja mig. Jag kan inte bo var jag vill. Om jag hade råd skulle jag åtminstone ha en sommarstuga vid havet men hur har man råd med det om man inte är rik på pengar? Tänk om man inte var så beroende av pengar till allting.

Jag får nöja mig med att njuta av solnedgången utanför fönstret med en betongskyline i horisonten.  Jag känner mig ändå priviligierad att bo så pass nära till det som jag älskar.

_MG_6687
Favorit i repris. Jag bor nära! 🙂 Elfvik, Lidingö.

Och man vet ju aldrig vad livet har att ge i framtiden. Den som slutar att drömma slutar att leva.

Tankens kraft

Ibland behöver man tänka. När jag har något som jag måste hantera känslomässigt så behöver jag vara i fred. Jag behöver vara ensam med mina tankar. Idag (igår) var en sådan dag. Elfvik var precis den rätta platsen för där är jag ensam, men nära alla mina kära som jag har mist. Och det var precis dem jag behövde idag. Det var en fin stund. Trösterik.

Jag såg på solnedgången. Skymningen spred ett magiskt svagt orange ljus över vattnet och himlen. Vattnet var stilla. Lite lätta krusningar som kluckade nästan sövande när de mötte stenklippan jag satt på. Ljudet blandades med fåglarnas kvittriga kvällssång. Kvällen var inte kall men lite friskt kylig mot kinderna.  Jag värmde mig med varmt te och lät tankarna och känslorna gå som de ville. Elfvik var verkligen på min sida denna kväll. Så vacker, så stillsam, så fridfull. Så nära.

Ta vara på livet. Det är så försvinnande kort och skirt.

_MG_6687
Elfvik 2016-02-28.

Ljus väcker liv

Jag är alldeles salig när jag ser hur snabbt dagarna blir längre nu. I fredags var det mörkt när jag åkte till jobbet vid halv sju. Idag var det gryningsljus. Solen börjar gå ned bakom horisonten klockan fem på kvällen.

Jag är så beroende av ljuset. Jag lever verkligen upp på våren när det kommer tillbaka och dagarna blir längre och längre. De ljusa sommarnätterna i juni och juli. Då trivs jag som bäst. Det är som om ljuset väcker livet inom mig på samma sätt som naturen vaknar till liv efter ha legat i vinterdvala i vintermörkret. Jag är totalt synkad med naturens cykler. Från vårens första knoppar till sommarens djupa grönska följer min själ samma livslust. Under senhöst och vinter vill jag helst bara tappa löven och gå i ide och vila jag med. Jag känner mig lika färglös som novembergrå till ungefär nu då jag börjar bli lite mer ljusgrå innan färgerna kommer tillbaka.

Jag älskar alla årstider men det jag älskar allra mest är sommarljuset. Varför kan det inte vara vinter men med sommarljus? Det hade ju varit drömmen. Men då tror jag ju inte att ljuset hade haft samma magi för själen som det har nu. Det man får längta efter uppskattar man mer. Det är bara det att jag blir så trött på vintern av allt mörker…

Ett annat vårtecken på att ljuset är på väg är när jag återigen ser solnedgången utanför mitt fönster. Just den här tiden på året är solnedgångarna så vackra och färgstarka. Här är klockan någonstans mellan fem och halv sex på kvällen idag.

_MG_6552_3

Tänk om jag ändå hade levt ute i skärgården. Tänk vad vacker denna solnedgång hade varit då. Tänk… åh. Min dröm.

Solnedgång över Elfvik

Jag tog denna bild i förrgår när jag var ute i Elfvik.

Det var så himla fint ljus när solen gick ned! Tyvärr blåste det vilket gjorde att vinden tog tag lite grann i kameran på stativet, och jag fick dessutom gå ned till bländare 16 för att få lite effekt på vattnet så fick inte till skärpan ordentligt som vanligt… men ljuset  och trädsilhuetten gillar jag! 🙂

Jag måste alltid hitta något positivt med varje bild för att öva mig på att inte vara för självkritisk! Gillar du bilden?

solnedgång 2
Foto: Marie Elmqvist