Jag är tillbaka!

(English summary below)

Efter en bloggpaus under våren och sommaren är jag nu tillbaka. Livet har varit rörigt utanför bloggen så pausen var välbehövlig. Men tack vare en härlig sommarsemester med fem långa lediga avkopplande veckor är jag på banan igen. Mycket tack vare en nyfunnen kreativ passion i meditativ ”konst”, som jag nu så gärna vill få dela med mig av i bloggen. Det är terapi. Jag kan förlora mig i timmar och jag vet aldrig när jag börjar hur slutresultatet kommer att bli. Det blir vad det blir, vad mina händer och min hjärna vill att det ska bli just där och då.

Detta kommer antagligen att bli ett återkommande tema i bloggen framöver. Eftersom jag är så lycklig över detta. Det får mig att må så bra, och ger även mig en möjlighet att kunna uttrycka mig kreativt. Att jag har blivit så biten av det, är för att de här ”teknikerna” ger ALLA den möjligheten och jag tror att vi alla behöver få kontakt med vår inre kreativitet för att må bättre. Jag tror att det är ett grundläggande väldigt mänskligt behov som har blivit alltför försummat i vår moderna tid. Man behöver inte  vara Van Gogh eller Rembrandt för att kunna skapa något fint! Med meditativ konst skapar du för din egen skull. Och det är enkelt. Alla kan göra det.

Mandala, Zentangle och doodling är några uttryck inom detta område och jag älskar dem allihop. Jag vill dela med mig till er, som liksom jag inte kan rita och måla men som ändå vill kunna skapa något fint och få låta hjärnan koppla av en stund samtidigt. Det finns liksom inget ”rätt eller fel” eller ”bra eller dåligt” inom meditativ konst. Det som blir, det blir, det var meningen!

Häng med, så kan vi skapa och må bra tillsammans! 🙂

English:

I’m back!

I had to take a longer blog break over spring and summer. Sometimes life outside the blog gets too busy and messy. But thanks to a wonderful long summer holiday of five relaxing weeks I am back on track. I owe a lot of that to my newfound creative passion in meditative ”art”, that I now want to share in the blog. It is better than therapy. I can get lost for hours doing it, and when I start I have no idea what the end result will be. It becomes whatever comes out of my mind and hands at that moment.

Count on this to be a recurring theme in the blog. Because it makes me so happy and gives me a chance to express myself creatively. The fact that I have become so devoted to this, is because it gives EVERYONE that chance and I Think more of us would feel a lot better if we got in touch with our inner creativity that I strongly believe we all have. I think it is a basic human need that has been neglected in this modern age. You don’t have to be Van Gogh or Rembrandt to create something pretty! With meditative art, it is all about your own creative process, you create for you. And it’s easy. Everyone can do it.

Mandala, Zentangle and doodling are three examples of this area and I love them all. I want to share this with all of you who are like me, you can’t paint or draw but you still want to be able to create something pretty and at the same time let your mind relax. There is no ”right or wrong” or ”good or bad” in meditative art. Whatever comes out on your paper, was meant to be!

Join me, and let’s start to create and feel good together! 🙂

 

Sporadisk höst

English summary below

Jag saknar att skriva ned mina tankar här i min blogg. Min lilla plats i cyberspace.

Men det är bara att inse att det är, och kommer att vara, en hektisk höst så uppdateringen här kommer att vara sporadisk. Mer ofta ibland, och uppehåll ibland. Uppehållen kan bli några dagar, eller veckor. Allt beror på hur mycket jobb jag har och vad jag orkar med.

Tyvärr är det så för mig att stress sänker kreativiteten och inspirationen. Fast jag skulle önska att det inte var så – för det är ju faktiskt avkoppling för mig att skriva och fota. Men när orken tryter så gör den och då gör den det även när det gäller tankeverksamheten som styr inspirationen.

Har ni något knep för hur man behåller den kreativa energin och inspirationen även när man är stressad så dela med er! 🙂

I miss writing my thoughts here in my blog. My little corner of cyberspace.

However a stressful autumn will make the blog updates sporadic. Unfortunately stress affects my creativity och inspiration badly. I wish it was different since writing and photographing are relaxing activities for me. But when I am tired and low on energy it also makes my thought processes tired and low on energy too – the thought processes that control my inspiration.

Any tips on how to keep the creative energy even through stress? Please share! 🙂

 

Kreativitet och självförtroende

Igår pratade jag och Jen om kreativitet. Hon har betydligt större förtroende för min kreativa förmåga än vad jag har själv. Jag kallar det dock att vara realistisk. Jag kan vara kreativ på mitt sätt och göra den här kreativa resan som bloggen handlar om utifrån min egen förmåga. Men jag kommer aldrig att nå upp till hennes artistiska nivå i mina foton. Hennes konstnärliga talang skapar konst av allt hon gör. Det är helt enkelt en gåva som vissa har och andra inte.

Men det är ok. Jag behöver inte bli lika bra – för mig handlar den här resan om att bli så bra som jag kan utifrån mina egna förutsättningar och att hitta glädjen i kreativiteten utan krav på perfektion. Det gläder mig att jag mer och mer inser detta. Att jag inte behöver skapa ”Stora Verk” utan att jag kan vara kreativ för min egen skull. För att själen mår bra av det.

Det är som med att sjunga. Jag tycker om att sjunga. Men jag har ingen bra röst och sjunger inte rent. Så jag sjunger för mig själv, när ingen hör. I duschen och i bilen :). Sång är glädje. Men jag kommer aldrig att ställa upp i Idol (ens om jag inte var en medelålders tant! 😉 ) eller bli en ny Celine Dion.

Det kreativa utlopp där jag har bäst självförtroende och tror att jag kan beröra och faktiskt åstadkomma något som andra kan ha glädje av är i skrivandet. Jag känner mig trygg när jag skriver. Jag har kontroll och ”vet” vad jag gör – även när jag experimenterar – på ett annat sätt än med kameran.

Jag tror att kreativitet är en viktig del av att vara människa. Alla människor är kreativa på sitt sätt och skulle må bra av att ta fram den sidan hos sig själva mer.

Hur gör du för att ta fram din kreativitet?

Ett fönster mot fantasin

Det här är en bild som jag själv tycker mycket om från min fotopromenad. Det är nog min egen favorit tror jag. Det första jag fastnade för var de väderbitna spröjsade fönstren på det fina lusthuset nere vid vattnet. Det var vackert.

Jag började fantisera om vad som hade hänt där när huset var nytt. Det känns som ett lusthus för herrskapsfolk från början av förra seklet. Jag kunde se Astrid Lindgrens Madicken och Lisabet leka därinne. Eller en första stulen blyg kyss i smyg av två unga älskande. Båda i vackra vita sekelskifteskläder. Hon med spets i sin vita sommarklänning och ett spetsparasoll mot solen, och han i hög hatt och vit kostym. Jag kunde se herrskapet självt sitta där i den ljusa sommarnatten och se ut över vattnet. För i min fantasi var det romantisk och ljus sommar, fast jag var omgiven av vitaste snö och bitande kyla.

Därefter såg jag hur fint omgivningarna speglades i fönstren. Då kom vintern och nuet  tillbaka, och jag fick en annan känsla. Jag sökte länge tills jag hittade den bilden jag ville ha i fönstret. Till slut hittade jag den. Och nu berättar fönstret en helt annan historia. Och den milda vintervita färgskalan speglar den kyliga men fridfullt vackra vintern.

Jag blev lycklig över bilden – den blev precis som jag såg den i huvudet! 🙂

Tycker du om den?

mg_60962

Annorlunda inspiration

Skapandet. Det kreativa. Berättandet. Behovet av att uttrycka sig och att uppleva och känna. Det finns hos alla och för mig är det på något sätt essensen av att vara människa. Det är så otroligt mänskligt och vackert. Att beröra, och att bli berörd. Det behovet har ju funnit hos mänskligheten sedan vår begynnelse. Det är bara redskapen och teknikerna som har ändrats. Från hällristningar, runstenar, muntliga berättelser och antika väggmålningar till dagens moderna teknik.

Det finns många sätt att uttrycka sig på. Man kan till exempel skriva, rita, måla, fotografera, filma, skulptera, sjunga, spela och skriva musik med mera!

Och så kan man göra som ukrainska sandkonstnären Kseniya Simonova:

Är det inte sagolikt? Det är så himla vackert och starkt!  Helt otroligt. Jag blir så inspirerad av denna talang att skapa något så vackert, och förmågan att beröra. Med sand.

Det visar mig hur effektiv berättelsen är som uttrycksmedel inom allt kreativt skapande. Det är berättandet som väcker våra känslor. Ibland är berättelsen ”klar” med en färdig handling för oss att ta del av och skapa våra inre bilder och tolkningar ifrån, och ibland skapar vi berättelsen själva utifrån det vi ser och upplever. Det är det som gör den så stark! Därför är både mottagaren och konstnären medskapare av konsten som berör oss. Oavsett om det är via ett ”traditionellt” medium som vi förknippar med berättande som till exempel en bra roman eller film, eller som här, en historia berättad i bildform, i sand. Konst som väcker känslor på något sätt oavsett form är för mig berättande.

Mäktigt! 🙂

Dagens bild

Jag tog bilen ut till Elfvik med kameran innan jag åkte och handlade för att hinna fånga det sista dagsljuset och den nedåtgående solen. Jag testade mina filter och långa slutartider vid ett vindpinat vatten. Till och med kameran på stativet tog vinden tag i lite – så jag har fått jobba lite extra med skärpan i Photoshop idag. Men det är bara kul!

Vinden pinade även mina stackars fingrar och tår. Jag blev tvungen att sluta efter en timme. Händerna fungerade inte längre. Då fick jag helt enkelt ge upp. Jag måste skaffa ett par bra vantar som jag kan ha när jag fotar. Handskarna är för klumpiga för knapparna så de fungerar inte. Rattvärmen i bilen har aldrig varit så uppskattad som den var idag. Fingrarna myste när de kom till liv igen ju varmare ratten blev.

Den här bilden blev min favorit för dagen. Det känns som om jag utvecklas lite i alla fall. Steg för steg så blir jag bättre. Att lära sig olika tekniker är steg ett tror jag och där är jag främst nu. Att sedan kunna använda dem mer kreativt är steg två.

stenar
Foto: Marie Elmqvist

Vägen till berättandet

Bloggen har hittills handlat mest om bild.

En annan jätteviktig del av min kreativa resa är skrivandet. Det är en nödvändighet för mig – jag mår helt enkelt väldigt bra av det. Det skrivna ordet är min starkaste röst, där jag känner mig som mest hemma, och trygg.

Att läsa och skriva, och språk i allmänhet, har alltid kommit naturligt för mig. Så naturligt att jag aldrig behövde kämpa med det i skolan. Jag lämnade svenskboken i skolbänken när vi hade läxa. För jag visste att jag redan kunde läsa stycket vi hade i läxa, eller skriva ned det fröken dikterade. På uppsatsskrivningar gick jag bara in och ”skrev ihop” något kring vad det nu var vi skulle skriva om. Jag behövde sällan förbereda mig. Min första femma (högsta betyget när jag gick i skolan) fick jag på just en uppsats.

Det gick så naturligt och enkelt för mig att jag aldrig ens reflekterade över om det var ”roligt att skriva” eller inte. Men svenska och andra språk har alltid varit mina favoritämnen i skolan. Till skillnad från matte som jag avskydde. Det ämnet, och övriga naturvetenskapliga ämnen, var motsatsen till språkämnena. Än idag är jag lika dum när det gäller matte.

När jag slutade skolan och började jobba (i vården till en början) så tappade jag kontakten med språken och skrivandet. Under tiden mellan typ tjugoårsåldern och upp till trettio trodde jag till och med ett tag att jag inte kunde skriva. Men det är inte så konstigt. Det gällde det mesta – trodde liksom inte att jag var bra på någonting under den tiden.

Men så ville jag vidare. Jag tänkte tillbaka på skolåren. Vad var jag bra på? Vad tyckte jag om? Jo det var ju språken. Och att skriva. Jag kunde ju det! Då hittade jag till slut kommunikatörsyrket och utbildade mig på universitetet i svenska och medie- och kommunikationsvetenskap och olika journalistiska kurser.

Nu är skrivandet ett självklart inslag i mitt jobb som kommunikatör. Världens roligaste jobb. Men både jobb och utbildning har ju koncentrerats kring sakprosa i olika sammanhang. Journalistiska texter, akademiska texter, populärvetenskapliga texter, texter för webben, mottagaranpassade budskap, sociala medier med mera och med mera… Jag har inte samma övning i ett kreativt berättande.

Visst är berättande en viktig del i sakprosan också för att skapa intresse och engagemang hos mottagaren, men det baseras på verkligheten. Jag vill utforska min fantasi. Min förmåga att skapa miljöer, karaktärer och historier som berör på ett mer skönlitterärt sätt.

För även om jag har lätt för att skriva, så är det trots allt en färdighet som man övar upp och lär sig hela tiden. Ju mer man skriver, desto bättre skriver man. Jag har skrivit väldigt lite skönlitterära texter. Så övning är precis vad jag behöver.

Den resan vill jag påbörja i alla fall här i bloggen. 🙂

Berättande foto

Idag går jag sista kursdagen för mig på kursen kreativt konstfotografi på Folkuniversitetet. Jag tänkte att detta kunde vara nyttigt för att väcka kreativiteten och utveckla mitt tänkande kring vad man kan göra med fotografi. Fokus för kursen har varit att berätta med bild och vi har fått se och analysera flera olika metoder och ”berättarstilar” hos många kända konstfotografer.

Syftet med kursen för mig när jag anmälde mig var att kunna lyfta mina naturbilder en nivå. Det är svårt att misslyckas med naturbilder eftersom naturen erbjuder så mycket vackert att ta kort på bara genom att finnas där.  Jag ville kunna ge bilderna något mer – en känsla, en tanke, en stämning… Naturen berättar saker för mig varje gång jag är ute. Jag ville kunna fånga detta på bild, mer än att jag egentligen ville berätta så mycket själv.

Men kursen har inspirerat mig. Jag tycker om att skriva, så det här att kunna berätta något även i bilder tilltalar mig. Kanske kan man utveckla berättandet att inkludera både text och bild.

Jag har så mycket att lära!

Måste bara ha tålamod med att det inte kommer att bli så himla bra i början. Jag måste tillåta mig själv att utvecklas. Det är det svåraste för mig i min kreativa resa. Och det är också bland annat därför jag har startat den här bloggen – för att tvinga mig själv att presentera mindre bra saker. För att kunna se en eventuell utveckling.

skog_5666d3e02a6b22aa067e49a5

Foto: Marie Elmqvist