Kärleken till en katt!

The love for a cat. English summary under the clip (the clip is subtitled!)

Att jag älskar katter kan inte ha undgått någon som har följt den här bloggen ett tag. 🙂

Jag har önskat mig en egen katt (eller två) i hela mitt liv. Men det har inte blivit så. När jag växte upp tyckte inte pappa att vi inte kunde ta hand om några djur, så jag fick aldrig någon katt då. Och nu är min livssituation sådan att den inte passar för ett kattliv. Därför, och för att jag älskar och bryr mig om katter så klart, så arbetar jag nu som volontär på ett katthem varannan lördag för att på något sätt ha katter i mitt liv. Jag älskar det arbetet, även om jag så klart blir kär i flera katter varje pass och vill ta med hela högen hem.

Men även om jag inte fick någon egen katt, så hade jag turen att få ha en kattkompis ändå i mitt liv. Vår grannes katt Ceasar. Han var den bästa katten som fanns. Ett riktigt original, och min bästa vän.

Det här klippet, med historien om Ceasar, skrev jag och spelade in för snart tio år sedan. Till minne av Ceasar. När jag lade upp yogavideon såg jag att den här videon låg kvar i mitt youtubearkiv.

När jag såg den så påmindes jag om Ceasar och tänkte att hans historia förtjänar att berättas igen här eftersom han var så viktigt i mitt liv. Visst är det något särskilt med djur? De stjäl våra hjärtan på ett alldeles kravlöst och speciellt sätt som ingen annan eller något annat kan ersätta.

Har du eller har du haft något djur som har betytt lite extra mycket även för dig?

Glöm inte att försäkra ditt husdjur!!

The love of a cat

I don’t think that anyone who has been following this  blog for a while have missed my love for cats. 🙂

I have wanted my own cat (or two!) my whole life, but it never happened. As I grew up, my dad said we couldn’t take care of any animals in our family. Now as an adult my life situation is not a good one for a cat. Because of that, and because I generally care about cats of course, I volunteer at a cat shelter every other Saturday. This way I can have cats in my life even though I can’t have cats of my own.

However, even though I didn’t get to have my own cat growing up, I was lucky to still have a cat friend in my life. Our neighbour’s cat Ceasar. The best cat ever, and my best friend.

This clip above (it has English subtitles), my story about Ceasar, I wrote and recorded almost ten years ago. In memory of Ceasar. When I uploaded the yoga video I discovered this in my youtube archive.

I realised that Ceasar’s story deserves to be told again here since he was such a big part of my life. Animals are special aren’t they? They capture our hearts, undemandingly in a very special way that nothing and noone else can replace.

Do you have, or have you ever had, an animal that meant something extra special to you too?

Don’t forget to get insurance for your pet!!

Min lördag i bilder

English summary below

I går dokumenterade jag min dag ungefär en gång i timmen med mobilbilder. Följ med mig till katthemmet, Elfvik och det sällsynta tillfället av  ”Marie bakar  Bounty”. Jag suger annars på att laga mat och baka.

Häng med om ni vill! Klicka på bilderna för att läsa bildtexterna och se hela bilderna. 🙂

Bounty-recept (obs – smeten måste stå en timme i frysen först, och en timme till minst efter att man har format Bounty-bitarna… Jag försökte efter en halvtimme enligt receptet, men de höll inte ihop. De måste vara riktigt kalla för att det ska funka!)

Gillade ni det här konceptet på bloggen? Ska jag göra detta igen??

 

I decided to document my Saturday every hour (well, nearly) with mobile photos. Follow me to the cat shelter where I do volunteer work, Elfvik and a very rare occasion of Marie baking Bounty. I suck at cooking and baking. 🙂  Click on the photos to see them bigger.

Bounty recipy (Swedish).

Did you like this concept for a blog entry? Shall I do it again?

Tillbaka igen

Det blev en paus!

Tre intensiva dagar med heldagsmöten och kvällsjobb för att hinna ikapp det jag inte kunde göra under dagen på grund av mötena gjorde att bloggen fick vila de här dagarna. Tänk om man kunde dela på sig? Det vore himla praktiskt. Då skulle man kunna göra saker man vill göra hela tiden och jobba samtidigt!

Under de här dagarna har jag även hunnit fylla ett år som körkortsinnehavare. Igår närmare bestämt, den 25 maj. 🙂 Det firade jag med en första helrekond av bilen. Den blev SÅ fin! Och naturligtvis, som vanligt när jag tvättar bilen, så har jag otur med vädret direkt efter. Idag har bilen stått på Bromma flygplats hela dagen i regnet i närheten av ett träd. Ja, ni kan ju räkna ut hur den såg ut nu när jag skulle åka hem.

Men inuti är ju bilen fortfarande skinande ren. Åh jag älskar känslan att sätta mig i bilen nu. Det är värt pengarna tycker jag att göra rekonder – för hur mycket jag än skulle försöka städa själv så skulle jag aldrig kunna få den lika fin och skinande ren som när  verkstan gör en rekond. De är ju proffs och har riktiga grejer.

Snart är det helg. Då ska jag bland annat träffa katterna på katthemmet igen! ❤

Vad har ni för helgplaner?

Kattmys lindrade min abstinens!

I lördags var det ju dags för pass på katthemmet igen efter en månads uppehåll. Eftersom jag jobbar varannan lördag och förra passet skulle ha varit på valborgsmässoafton, som är mormors födelsedag, så kunde jag inte jobba då. Därmed blir det ju en hel månads uppehåll när man missar ett pass.

Jag hade på riktigt kattabstinens. Det är så speciellt med dessa volontärpass. Det är en ynnest att få vara där och göra en insats för dessa underbara djur och få så mycket tillbaka.

Jag fick en kommentar från Ljusletaren på mitt inlägg i fredags om mina pass på katthemmet hur jag klarar av att låta bli att ta hem katterna. Mycket bra fråga – för frestelsen är ju självklart superstor. Jag skulle kunna ta hem hela bunten på direkten. Det är ju oundvikligt att det finns en del katter som stjäl mitt hjärta alldeles speciellt och som det gör ont i själen att inte kunna ta hem!

Om jag bara tänkte på vad jag vill, så hade jag tagit hem flera katter genom åren. Men jag måste även tänka på vilket hem jag har att erbjuda en katt och den sorgliga sanningen är att jag inte kan erbjuda en katt ett bra liv just nu. Jag jobbar för mycket, reser för mycket och bor för litet.

Det skulle bara göra katten olycklig, och DET skulle inte mitt hjärta klara av. Jag kan inte skaffa katt förrän jag kan erbjuda den en bra kattillvaro med kärlek (DEN delen är ju inga problem 😉 ), yta, aktivitet och tid.

Så jag har två val:

  1. Att sluta som volontär på katthemmet för att inte utsätta mig för dessa ibland hjärtslitande frestelser. Och därmed inte ha katter i mitt liv överhuvudtaget.
  2. Fortsätta som volontär och utsätta mig för dessa hjärtslitande frestelser. Men samtidigt få göra en insats för ett djur som jag älskar, och därmed också kunna få ha katter i mitt liv.

Det blir nummer två alla gånger i världen!

Annars hade jag ju aldrig fått uppleva detta i lördags:

Fredag!

Idag (torsdag) kom inget blogginlägg. Ber om ursäkt för det men hann helt enkelt inte med det. 🙂 Så blir det ibland. Jag ska ändra i min beskrivning av bloggen där det fortfarande står att jag uppdaterar två gånger om dagen. Jag kommer att ändra till att min ambition är att uppdatera dagligen måndag till fredag. Det klarar jag (för det mesta!) av att leva upp till.

Imorgon är det fredag. Härliga tider. Fast helgen ska bli kall, grå och regnig så förra helgens härliga sommar är nu över. Vi får leva på minnet och behålla solen och värmen i hjärtat genom regn och rusk.

På lördag är det dags för pass på katthemmet igen efter ett uppehåll förra gången då mormor fyllde år. Alltså är det en månad sedan jag var hos katterna och nu har jag kattabstinens. Jag ser så fram emot lite kattmys igen. Trots att det ofta är stressiga pass eftersom vi många gånger är få volontärer så är det ändå avkoppling att bara få vara med katterna. De ger så mycket tillbaka! ❤ Jag går alltid därifrån styrkt i själen.

 

 
Vad har du för planer i helgen?

Jag är tillbaka!

Jippi!! Tillbaka till mitt riktiga bloggschema. Tillbaka till mina favoritbloggar. Jag ser fram emot nu att läsa vad alla har haft för sig senaste veckan. Så glad att jag hinner med bloggen igen – så länge det varar den här gången.

Det är ju bara att inse och acceptera att man ibland inte hinner med som man tänker sig.

Jag har haft en fin helg. I lördags jobbade jag mitt pass på katthemmet. Vi var åtta volontärer! Vilken lyx alltså. Vi brukar vara fyra-fem stycken på helgerna och jobba häcken av oss för att hinna med och knappt få tid med katterna. Det fick vi i lördags. Jag gosade med flera sötnosar och mitt hjärta smälte för varenda en. ❤

Den här lilla raringen fick komma ut ur buren och röra på sig lite. Hon passade på att göra lite morgontoalett i handfatet. Hon är bokad och kommer snart att få flytta till sitt för alltid-hem och slippa bo i en bur. ❤

20160319_113142_2

Anledningen till att vi var så många var för att vi skulle hinna bli klara en timme tidigare för att kunna vara med på volontärdagen som styrelsen ordnade åt oss. De serverade lunchwraps och kaffe och så fick vi lyssna på en intressant föreläsning om rädda katter och olika metoder för att hjälpa dem av Karolina Westlund. Det var jättekul och trevligt tycker jag.

Idag var jag på ”utflykt” med mamma och hennes man Olle. Jag tog bilen till dem i Sigtuna och sedan tog vi deras bil mot Norrtälje och tittade på tomter. De är lite sugna på en sommarstuga. Först var vi i Älmsta. Det tyckte jag var kul för jag har sett fina lägenheter på Hemnet där och nu fick jag se området och hur husen låg. Tyvärr har de dyra avgifter. Men kul att se ändå. Ska jag flytta från Lidingö någon gång – och om jag vill bo på större yta lär jag bli tvungen på grund av lägenhetspriserna på Lidingö – så har Norrtälje seglat upp som ett möjligt alternativ för mig. Det är långt från Stockholm visserligen, men nära (i!) Roslagen och skärgården.

Efter Älmsta åkte vi till Herräng och tittade på en tomt där, innan vi vände hemåt och tog en snabbfika på OK i Norrtälje på vägen.

När jag åkte hem från Sigtuna så snöade det. Min nytvättade bil ser inte nytvättad ut längre och vintern har ju inte riktigt vunnit över våren än. Men våren kommer till slut att vinna. Nu vinner ju ljuset över mörkret efter vårdagjämningen.

Det blir inte som man tänkt sig

Jahaja. Mina planer att göra skrivpuffen i fredags blev det ju ingenting av med. Och helgen har gått i rasande fart. När jag kom hem från jobbet i fredags fick jag en sprängande huvudvärk så det blev varken blogg eller TV eller surf på plattan utan en kväll till sängs. Alvedon hjälpte inte. Fy sjutton. Jag blev orolig för att jag inte skulle kunna ta passet på katthemmet på lördagen till och med, så ont hade jag. Med tanke på hur ont det är om volontärer undviker man in i det absolut sista att ställa in sitt pass med kort varsel.

Men jag hade tur. Jag sov några timmar och när jag vaknade igen så mådde jag mycket bättre och på morgonen var huvudvärken borta. Puh!

Katthemspasset gick bra. Jag var i karantän denna gång. Där är det mycket städning och hygien och ofta stressade katter så det är speciellt. Men denna gång var de stressade katterna mer tillbakadragna. Förra gången jag var i karantän fick jag mig en liten rädd klo på fingret när jag kom för nära med sopborsten.  Det fanns också två sociala gosnosar som jag fick kela med en stund i lördags. ❤

Därefter har jag städat, varit och handlat, gjort ärenden på stan. Och vips så är det söndag kväll och dags att lägga sig.

Måndag och tisdag denna  vecka blir också lite mindre aktivitet än vanligt här i bloggen. Mycket på jobbet och sena kvällar gör att jag inte kommer hinna uppdatera två gånger per dag troligtvis. Tillbaka i vanlig bloggrytm på onsdag igen.

Hur har din helg varit?

 

 

Katthemshelg

Jag börjar gilla torsdagkvällar också. För det är kvällen före fredag. I helgen är det katthemshelg igen <3. Det är alltid så mysigt även om det ofta är mycket att göra. Vi är för få volontärer så vi hinner liksom bara städa. Vi hinner inte alltid med den viktiga gos- och lekstunden med katterna. Det som också är volontärens ”lön”. 😉 Men bara att ha katter omkring sig räcker. Trots att det är mycket att göra så kopplar jag av och mår så bra efteråt.

Det är så roligt att jobba på det nya katthemmet nu. Katthemmet flyttade förra året efter att ha huserat i ett fallfärdigt hus i Hägersten i många år. Den nya lokalen är ett gammalt daghem i Nacka som nu är renoverat och omgjort till katthem. Man byggde till och med en våning till på huset. Renoveringen och ombyggnationen gjordes tack vare donationer från godhjärtade människor och sponsring från entreprenörerna och frivillinginsatser. Katthemmet får inga bidrag utan går runt helt på donationer, medlemskap, kaféverksamhet, loppisverksamhet och sponsring. Och sist men inte minst volontärarbete.

Katterna bor nu i stora ljusa och hygieniska lättstädade burar. Och katthemmet ligger så himla vackert vid vattnet. Vid våra genomgångar inför och efter dagens pass brukar vi se kryssningsfartygen till Åland, Riga, St Petersburg och Vaxholmsbåtarna med flera kryssa förbi utanför. Tvärs över vattnet ligger Lidingö. Jag hade kunnat åka båt till katthemmet!

Nu kan jag ju inte det, och det är även liksom lite kallt och långt att simma över ;),  så det är en rejäl omväg att ta sig dit. Fågelvägen som sagt är det väldigt nära. Men kommunalt tar det drygt en timme att åka.

Med bilen tar det 30 minuter! 🙂 Så glad åt mitt körkort och min bil så att jag kan köra bil till katthemmet. Att köra till det nya katthemmet var en av målbilderna jag hade i huvudet när jag tog körkortet. Nu gör jag det. Ibland nyper jag mig i armen. Yay jag!

Nu längtar jag till att köra till katthemmet med min bil på lördag och träffa alla underbara mysiga missar och mina volontärkollegor. Härligt att spendera fyra timmar omgiven av katter och andra lika kattokiga människor som jag. ❤

20160206_125909
Lägger upp den här bilden igen. Visst är det fint?? Och landmassan på andra sidan vattnet är Lidingö. Vattnet är Höggarnsfjärden (tror jag?) och Stockholms inlopp. Katterna har fin utsikt! ❤ På sommaren är det ännu vackrare när allt är grönt.

OBS! Jag tidsinställer inget inlägg till kl 15 utan skriver det när jag kommer hem från jobbet. Det är skrivpuffdag för mig på fredagar och det är roligare att delta i skrivpuffen samma dag som ordet gäller. Så måndagar och fredagar då jag brukar delta i skrivpuffen så kommer jag nog att göra så här framöver. Så ett nytt inlägg kommer senare på kvällen.

Ceasar – kärleken till en katt

Det är något alldeles speciellt att älska ett djur.

Det är så ovillkorligt. De dömer inte. De bara ger. Den kärlek du ger dem får du tillbaka dubbelt.

Ni som har följt bloggen vet att jag älskar katter. Det kan inte ha undgått någon. Är det något som folk lär sig om mig innan de ens lärt känna mig som person, så är det min kärlek till katter. Crazy cat lady – that’s me.  En stolt sådan.

Jag har alltid drömt om att få ha en egen katt. Det har inte blivit sanning än. Det har aldrig varit något tillfälle i livet då jag har kunnat erbjuda ett bra hem åt en katt. För ska jag ha en katt, så ska jag kunna ge den ett härligt kattliv, annars ska jag inte ha en hur mycket jag än vill. Får kämpa emot viljan att ta hem varenda katt under mina pass på katthemmet. Jag blir ju kär i flera sötnosar varje gång jag är där.

Men även om jag aldrig har haft en egen katt, så har jag ”nästan” haft en katt när jag var i tonåren. Han var min bästa vän. Ceasar, grannskapets mästarkatt och härskare.

Jag växte upp på nedre botten i ett hyreshus på Lidingö. Ceasar var vår grannes katt. Han kom in i vårt liv genom att helt sonika gå in genom balkongdörren och lägga sig och sova bredvid min pappas sambo i sovrummet. Hon vaknade med ett skrik när hon upptäckte katten bredvid sig, och Ceasar for iväg som en projektil. Men han hade bestämt sig att komma tillbaka. Han  hade gjort vårt hem till sitt extrahem. Och jag blev hans extramatte.

På så sätt så  blev han liksom min katt också. Han var så gullig. Och klok. Han kunde vara lite svårflirtad när det gällde att få lite gos. Man fick en liten stund på nåder, sedan fick han nog. Svansen svängde lite irriterat innan han suckade och kråmade sig ur mina händer och gick. Däremot var han alltid pigg på lek!

Men när jag verkligen behövde honom, så hade han allt tålamod i världen. Då låg han hos mig och lät mig klappa honom medan han blinkade emot mig med kloka fina ögon.

Djur förstår mer än vad vi ofta tror.

ceasar1Råder det någon tvekan om att han var älskad av mitt 17-åriga jag? ❤ Detta skrev jag på baksidan av ett foto.

ceasar2

ceasar3

ceasar4

Helgen kom och gick

Att helgen går så fort. Jag svär på att det är en annan typ av tid under helger och lediga dagar. Det är någon som skruvar upp sekunderna så att de går dubbelt så fort.

Hur ska man annars förklara att dagarna bara rusar iväg fast man inte gör någonting?

Idag sov jag utan väckarklocka för att för en gångs skull vakna när kroppen själv vill vakna. Ironin är ju att jag vaknar fem minuter innan väckarklockan ringer ändå. Med den stora skillnaden att jag inte behöver gå upp. Då somnar jag snabbt om igen en timme till. Den känslan är ganska härlig.

I lördags jobbade jag mitt pass på katthemmet. Det är det bästa som finns. Hur trött jag än är så går jag därifrån med ny energi och med värme i hjärtat. Ett pass på katthemmet är bättre än alla energidrycker och antidepressiva mediciner i hela världen. Här ser ni varför:

Volontärlön 🙂

Efter katthemmet trodde jag att jag var smart. Jag behövde handla och solen sken genom disiga moln. Hmm bra fotoväder! Men jag var vrålhungrig efter mitt volontärpass så jag ställde bilen på uteparkeringen så länge och gick upp till mig för att äta lite. Fast medan jag åt hann himlen bli grå. Typiskt. Istället bestämde jag mig för att ta det lugnt ett tag och sedan ta bilen till affären.

Det gick kanske ett par timmar. Jag gjorde mig ingen brådska.

Tills jag tittade ut och det var full snöstorm ute. Jag såg bilen på parkeringen nedanför alldeles vit av snö. Då kastade jag på mig jackan och åkte iväg direkt innan det blev ännu värre.

Det var nog det blötaste jag har varit med om. Typ 5 cm slasksörja på vägarna och den blöta snön på bilen var lika tjock. Det blev blött även inne i bilen när jag drog ned fönsterrutan för att kunna öppna garaget. Det blev en snöremsa ovanför springan som rann in så jag fick stå och torka av bilen inuti. Jag hade inget annat att torka med än mina väntar och tröjärmarna. Då blev jag blöt också men man tager vad man haver.

Fy sjutton. Vår nu tack!