Yoga fail

Yoga fail. English summary under the clip.

Jag träffade en personlig tränare i fredags för att få hjälp med nästa steg för att stärka hållning och rygg för min skolios. Det är en seg process och jag har tappat sugen när det gäller mina sjukgymnastövningar. De tar över en timme att göra och de tråkar ut mig nu. Då är det svårt att motivera sig. Speciellt när man jobbar mycket, ofta kommer hem sent, är trött, och vill ha lite fritid också.

Jag och en väninna har börjat med olika aktiviteter ihop för att röra på oss och motivera varandra. Vi simmar varannan lördag, spelar badminton varannan fredag, och varannan fredag tränar vi på gym. På gymmet vill jag veta vad jag gör så att jag inte skadar mig och för att utmana mig med nya mål. Därför bokade jag in en tid med en personlig tränare och fick tips på övningar.

Hon trodde också att yinyoga skulle vara något för mig och rekommenderade mig en hemsida som beskrev filosofin bakom och ett par övningar hon tyckte jag skulle testa. Filosofin låter bra – ökad smidighet, att släppa spänningar, öppna upp sinnet och kroppen, och vila. Det låter precis som något jag behöver.

Sedan såg jag övningarna.

Och gapskrattade rakt ut! Seriöst? Driver hon med mig?

Jag var bara tvungen att bjuda er på detta, hur pinsamt det än är! 🙂 Ni FÅR skratta. Det är meningen. 😉


Yoga fail

English summary

On Friday I met with a personal trainer to get some advice on how to move on with strengthening my back and posture for my scoliosis. It is a very slow process, and I have been slacking with my physiotherapy exercises. Simply because they take me over an hour to go through and they are getting boring. It’s hard to stay motivated, inbetween everything else.

Me and a friend of mine have started some activities together. We go swimming every other Saturday, every other Friday we play badminton and every other Friday we go to the gym. At the gym I want to know what I am doing, and be sure that I am not hurting myself and I want to challenge myself with new goals. That’s why I consulted the personal trainer. She gave me some good exercises to move forward.

She also suggested I should try yin yoga for my tense and stiff muscles. She recommended a couple of exercises and when I looked it up online, the philosophy sounds good for me – flexibility, release tensions, open up the mind and rest. It sounds like just what I need.

Then I saw her suggested exercises.

And laughed out loudh! Seriously? Is she joking!?

I just had to give you this, as humiliating as it is! 🙂 You ARE allowed to laugh. That is the point. 😉  Watch the clip above.

Annonser

Sikta mot himlen

Aim for the sky. English summary under the photos.

Jag tittade upp mot himlen häromdagen i solnedgången.  Jag förlorade mig i färgerna, rörelsen, ljuset, kontrasterna och fylldes av en abstrakt längtan efter total frihet. Den känslan ville jag fånga. Suga in och bevara i själen som en tavla.

Det finns så mycket som håller mig tillbaka från den där totala friheten. Rädsla, bristande självkänsla, självtvivel. Jag kan nog inte. Jag bör nog inte. Jag vågar nog inte. Fast jag ju egentligen vill. Innerst inne. En liten undangömd längtans röst i själen som aldrig fått bli hörd, på grund av inlärda ifrågasättanden av den jag är och vad jag är kapabel till. En inlärd självuppfattning att inte duga som jag är.

När jag såg upp mot himlen så förlorad i denna frihetslängtan så hörde jag den där rösten, som en tydlig viskning.  Det är dags att utmana och ifrågasätta rädslan och självtvivlet – dessa automatiska tankefällor som så lätt tas för sanning. ”Friheten finns här om du vill ha den. Lyssna till mig. Utmana mig!”

Jag lydde. Varför skulle jag inte kunna? Varför skulle jag inte våga?  Att inte våga är ju att inte leva. Jag frågade: Är du med mig?

Jag fick svar i form av ett inre leende. En bekräftande suck av befrielse – ett litet frö av frihet som äntligen fick näring och omsorg och kan börja växa.

”Jag är med dig. Sikta mot himlen!”

_mg_8644
Solnedgång 18 februari 2016. Lidingö.
_mg_8650_stor
Solnedgång 18 februari 2016. Lidingö.

English summary

Aim for the sky

I was looking at the sky in the sunset the other day  and got lost in the colours, movement, light, contrasts. I was filled with an overwhelming abstract longing for total freedom. I wanted to capture that feeling. Keep it in my soul as a painting of the limitless sky.

So much is holding me back. Fear, selfdoubt, lack of self esteem. I can’t , I shouldn’t, I don’t dare. Even though I want to, deep inside. My mind is so full of questionning of who I am and my abilities. A learned misconception that I am not good enough. A misconception so deep and loud that it becomes a truth, that keeps silencing that hidden voice of longing that was never allowed to be heard.

As I was looking at the sky, so lost in this desire for freedom, I heard that voice. As a clear whisper. It is time to challenge these misconceptions. ”Freedom is inside you. Listen to me. Challenge me!”

I did as I was told. Why wouldn’t I be able? Why shouldn’t I? Why shouldn’t I dare? Not to dare is to not live. I asked: Are you with me?

The answer came as a smile from within. A confirming sigh of liberation – a small seed of freedom that finally got attention and can start to grow.

”I am with you. Aim for the sky!”

Mångalen

Är det fler än jag som är fascinerad av månen?

En månbelyst natt har något trollskt över sig. Det finns ju många myter om månen som har med skräck att göra. Varulvar som kommer fram vid fullmåne och häxor som avbildas som siluetter mot månen när de flyger iväg över himlen på sina kvastar.

Men jag finner tröst i den och tycker den är otroligt vacker i alla sina skeden. Från den första tunna skäran på himlen när den kommer tills den är full och lyser på oss som en lykta i himlen tills den försvinner som om den lägger sig till ro. Det är något djupt trösterikt för mig att se denna himlakropp som reflekterar solljuset till oss även när solen lämnat vår horisont och lyser upp en annan del av jorden.  Det är som att måne och sol tillsammans vill påminna oss om att ljuset alltid finns någonstans även när det är som mörkast. Som en stråle av hopp.

Även när månen reflekterar ljus av den uppåtgående eller nedgående solen mot en fortfarande blå himmel är den vacker. Det är som ett skiftbyte mellan sol och måne. De lämnar över till varandra. ”Natten var bra. Ta över nu Sol med ditt morgonljus”. ”Dagen har gått alldeles utmärkt. Fortsätt nu att reflektera mitt ljus under natten, Måne!”.

Dess dragningskraft märks ju även i tidvattnet. Tänk att månen påverkar vattnet på jorden när jorden rör sig närmare eller längre ifrån månen i sin bana. Är det inte häftigt??

Allt naturen och universum hittar på fascinerar mig och får mig att bli hänförd. Tänk att lilla jag, en liten fis i rymden, ändå får vara en del av allt detta mäktiga. Utan det, fanns ju inte jag! Eller du.

_mg_8585

English summary

Am I the only one fascinated by the moon?

Many superstitions about the moon has to do with fear. Werewolves showing up in full moon, witches depicted as a silhouette against the full moon when she takes off across the sky on her broom.

For me it is the opposite. I find comfort in the moon and its beauty. To see this body in space that reflects the sunlight down to us at night, as if the sun and the moon work together to always remind us that the light is always there, even in the darkest of nights. Like a beam of hope.

When the moon reflects the light of the rising and setting sun when the sky is still light it is like they change shifts. ”The night was alright, now you can take over Sun with your morning light!”. ”The day has been great, get on your duty Moon!”.

The moon’s power also shows itself in the lunar pull of the tide. Imagine that the moon affects our waters when our Earth moves closer or further away from the moon in its orbit. Isn’t it just fascinating???

Everything nature and universe do overwhelmes and enthralls me. To think that little me, a mere little nothing in the whole endless universe, still gets to be a part of it all. I wouldn’t be here without it. Neither would you!

Anpassad design!

English summary below

Som ni ser har utseendet ändrats lite. Jag vill få bilderna att framträda bättre så jag testar ”full width”. Jag tycker bilderna gör sig bättre när de är större. Högermenyn ligger nu i sidfoten på sidan och jag kommer att anpassa storleken på bilderna i de två senaste inläggen så att de fyller hela bredden.

Jag testar också att ta bort headerbilden eftersom jag tycker den är för stor. Den tar för stor plats på höjden och temat jag har tillåter inte att jag ändrar höjden på den.

Vad tycker ni?

English:

I have adapted the look of this blog a bit as you can see. I want my photos to show better so I try a ”full width” layout. The right sidebar menu as now moved to the footer and I will resize the photos in the last couple of posts so they fill up the full post width. I think the photos come out better when you can see them larger.

I also try without the header photo because I feel it takes up too much space.  The theme I have chosen won’t allow me to change the height.

Let me know what you think!

Lycka över nytt objektiv!

”New camera lens happiness!” English summary below

Jag är så glad!

Äntligen gjorde jag slag i saken och satsade på ett nytt lite bättre objektiv och ett bättre stativ som orkar bära kameran ordentligt. De kom igår och idag åkte jag på nytt till Lidingöbron efter jobbet för att se om lite av den där magin jag upplevde häromveckan kunde återskapas.

Det kunde den inte – inte som den dagen. Den magin kommer jag nog få jaga i evighet. Men lite mer magi än sist i alla fall. Och jag är så lycklig över mitt nya objektiv. En helt annan skärpa.

Jag frös som en tok. Jag var verkligen inte klädd för tillfället. Mina handskar hade jag glömt hemma så händerna kändes som djupfrysta. Låren var helt bortdomnade av kylan eftersom jag inte hade några långkallingar under byxorna som skydd. Men vem bryr sig? Jag hade så kul!

Nu vill jag ut och fota mera med mitt nya objektiv!

Vad tycker ni?

_mg_8574
Hotell Foresta Lidingö från Ropsten
_mg_8575
Finlandsfärjan anländer Frihamnen! Bodal och Larsberg kastar sina ljuspelare i vattnet på Lidingö till vänster.
_mg_8578
Frihamnen från Lidingö

English:

New camera lens happiness

I finally decided to actually go for it. To get a new better lens for my camera and a new better tripod.

They arrived yesterday and today on my way home from work I went by Ropsten and Lidingöbron again to try to find that magic again I experienced the other week.

The magic was of course not there today either but at least it was a bit more interesting than last time. And I am so happy with the new lens. What a difference in sharpness!

I was not dressed for the occasion. It was freezing cold. I forgot my gloves at home so my hands felt like deep frozen. My thighs went numb since I had no tights under my pants to protect them from the cold. But who cares? I was having fun!

I can’t wait to get out with my new lens now to take more photos!

What do you think of the photos?

Ute i kylan

”Out in the Cold”  Summary in English after the photos.

Det har varit en mild vinter minst sagt.

Men i början av januari hade vi några riktigt fina dagar som bjöd på det bästa vintern har att ge. Jag gick ut. Dryga fem kilometers promenad senare kom jag hem, blöt med kalla fötter, men lycklig!

Promenaden var som en dröm.

En perfekt magisk vinterdag. Då kylan biter i kinderna, precis så där lagom så att de blir röda av kylan, men inte gör ont. Solen skiner krispigt blekgul lågt på himlen och kastar långa skuggor, himlen lyser vinterblå mellan lätta moln. Snötäcket bäddar in landskapet och reflekterar solen i bländande vitt. Pyttesmå snöflingor fyller luften med glittrande stjärnstoft när de fångas upp av solens strålar.

En vintersaga. På riktigt. Det var nästan så att jag fick nypa mig i armen för att inse att det var verklighet.

Känslan av att ha varit med om något riktigt speciellt och magiskt satt i flera dagar efteråt. Lätt i själen. Förundrad och lycklig.

Tänk att en promenad en perfekt vinterdag kan åstadkomma detta.

Har du haft någon vinter hos dig i år? Vad tycker du är det bästa med vintern?

_mg_8329
Kottla, Lidingö
_mg_8392
Långängen, Lidingö
_mg_8408
Långängen, Lidingö

Out in the cold

We have had a really mild winter.

But one day in early January, I went for a walk in a magical winter landscape. One of those fairy tale winter days where everything was just perfect.

The cold air was crisp and clear, just cold enough to make my cheeks turn red, but not hurt. Tiny tiny snowflakes sprinkled the air in fairy stardust sparkles as they were hit by the pale yellow winter sun. The snow cover blinded me as it reflected the sun.

It was such a fairy tale. Magical.

I had to pinch myself to realise it was all real. The magical feeling stayed with me for days afterwards. My soul so light. Astounded and happy.

Imagine that a winter walk on a perfect winter’s day can do that to you.

Have you had any winter so far this year where you are? What is the best thing about winter to you?

När man missar Bilden

”When you miss The Picture”. English summary under the photos.

Två dagar i veckan promenerar jag till och från jobbet. Det är allt som allt c:a 1,5 mil och totalt 2,5 timmars promenad.

Det är helt underbart! Ljuset, vädret, himlen, gatorna, vattnet. Allting skiftar från dag till dag. Så även om jag promenerar samma väg, så erbjuder den nya upplevelser varje gång. Om än så subtila. Det gäller att lyfta blicken. Då ser man de där små skiftningarna.

Igår när jag gick hem var det vindstilla. När jag promenerade över Lidingöbron vid sextiden var det mörkt. Och HELT magiskt! Speglingarna i vattnet från alla stadens och hamnens ljuskällor var som en tavla. Jag kunde inte sluta titta. Och mina ögon tog så många fantastiska bilder. Om jag bara hade haft kameran med mig. Jag undrar om det någonsin går att återskapa detta jag såg igen. Ett missat fototillfälle som grämer mig!

Vid sextiden idag tog jag bilen in till Ropsten och bron för att se om jag kunde återskapa magin från gårdagen. Men nej. Det var inte alls samma sak. Vattnet var krusigt, det var lite regndimma i luften. Speglingarna var som bortblåsta. Varje gång jag tog en bild så tänkte jag bara på de bilder jag inte fick igår.

Så irriterande!

Någon som kan ge mig redigeringstips? Hur gör jag för att inte få ”taggiga” linjer i bilden när jag minskar ned den och sparar till JPEG? De STÖR mig. De är fula. Argh…

_mg_8558
Gamla Lidingöbron som invigdes 1925.  Den lever på sista versen nu. Kommunen är i full gång med att planera en ny bro, och då kommer den här att rivas. Det känns sorgligt. Ok, bron är kanske inte så vacker estetiskt, men på något sätt är den vacker ändå. Och det är så fint att gå eller cykla över den. Lidingötåget åker här också. Promenaden över bron betydde mycket för mig när pappa gick bort 2006. Den erbjöd tröst. Av någon anledning känner jag alltid hans närvaro när jag promenerar över bron.
_mg_8559
Hotell Foresta. Det gula ”fortet” som kännetecknar ”entrén” till Lidingö när man kör över bron. Bilden är tagen från Ropsten. Jag tilltalades av ljusspelet på himlen i regndimman.
_mg_8566
Nya bron från Lidingö med gamla brons stålkonstruktion i bakgrunden. Den nya bron invigdes samma år som jag föddes, 1971. Snart kommer den att bli ”gamla bron”. Hmm…

English summary

Two days a week I walk to and from work. It’s a total walk of 15 kilometres, and total time of 2,5 hours.

I love it! Even though the way I walk is the same every time, everything looks different. The sky, the streets, the light, the weather. All you need to do is to look up, and you see how everything looks new, ever so subtly.

Yesterday the walk over Lidingö bridge on my way home was pure magic. The time was around 6 pm. It was dark and there was no wind and the water was still. The reflections of all the city lights into the water was like a painting. I couldn’t stop looking at it and my eyes kept taking frame after frame of imaginary photos. If only I had my camera. I doubt that kind of magic will ever happen again. What a missed photo opportunity.

Today I took the car to Ropsten around the same time to see if I could recreate some of that magic. But no. Rippled water and rain fog in the air. The reflections were blown away. All I could think about when I took these photos was the photos I didn’t get to take yesterday.

What a bummer!

Vänskap livets röda tråd

_mg_8204
Vänskap. Lidingö december 2016

English summary below

Jag känner mig så lyckligt lottad.

Jag har en liten umgängeskrets. Jag lever ensam utan man och barn. Min övriga familj och släkt är liten.

Men jag är aldrig ensam!

Tvärtom. Jag känner mig rik på människor i mitt liv, människor som jag skulle ge allt för. Och som jag vet utan tvekan skulle göra detsamma för mig.

För mig är vänskap livets röda tråd. En äkta vänskap överlever avstånd, tid och livets olika skeden. Den finns alltid där. I med- och motgång. I glädje och sorg. Den är liksom självklar. Även om det går ett år, två år, tio år – så är det som att tiden har stått stilla när man väl ses igen.

Jag har dessa fantastiska människor i mitt liv och ibland nyper jag mig i armen. Tänk – att just jag har haft en sådan tur.

Vad betyder  vänskap för dig?

English Summary

I feel so blessed.

I don’t have a lot of friends. I live alone, without husband and children. My other family is also small.

But I am never alone!

Quite the opposite. I feel rich with people in my life, people that I would give my life for. And that I, without a doubt, know would do the same for me.

True friendship survives time, distance and different stages in life. It’s always there. Through good and bad. Through happiness and sorrow. It just is. Even if it takes one year, two years, ten years – it’s like you met just yesterday.

I have these amazing people in my life and I have to pinch my arm sometimes. Imagine – how lucky I am.

What does friendship mean to you?

”Glöm mig inte!”

English summary below

_mg_8361
Nytt ljus!  (Långängen, Lidingö)

Själen börjar vakna och pocka på uppmärksamhet. ”Glöm mig inte!”

Den lilla lediga tid som jag har haft under hösten har gått åt till att i stort sett inte göra någonting. Fast det kanske var just det jag behövde då i en i övrigt hektisk rörig tid.

Jag är så årstidsstyrd så det är löjligt. De mörka månaderna fram till årsskiftet och januari dränerar mig på mental energi. Men när februari närmar sig, och man kan se hur dagarna blir längre för varje dag, även om bara ett par minuter, då börjar livsandarna att spira inom mig.

Jag börjar längta igen. Efter själslig och kroppslig energi. Nu börjar jag känna den. Långsamt.

Hur fungerar du under den mörka årstiden?

English summary:

My inner energy is slowly returning. I hear my soul calling out to me for attention.

I am so controlled by the seasons. The dark months totally drain my mental energy and it’s not until February is coming closer and I notice the days getting longer each day, even only by a couple of minutes, my spirits come to life.

I start to yearn again. Yearn for energy for body and soul. Now I am beginning to feel it. Slowly.

How  do you cope with the dark season?

Vi är som vackrast när vi åldras

_mg_7982

We are our most beautiful when we age” – English summary below

Brrrr!!!

Vad kallt det blev med oktobers ankomst. Plötsligt börjar jag fundera på mössa, halsduk och handskar.

Det blev höst liksom från en dag till en annan.

Men vet ni vad? Jag klagar inte på kylan. Jag klagar inte på oktober. Oktober är en sådan otroligt vacker månad. Nu är naturen som mest färgsprakande. Jag blir lycklig av denna färgprakt och höstpalett som naturen bjuder på. Varm och ombonande men full av glöd.

Hösten lär mig att leva i nuet. Det är ju något jag verkligen behöver bli bättre på. Att leva i, och ta vara på, den stunden som är just exakt nu. Den här färgexplosionen är så kort.  Snart kommer höststormarna som blåser bort löven från träden för att ge plats för vinterns grafiska färgskala. Det är som om naturen gör sig så vacker den kan på hösten innan den går i vila under vintern för att påminna oss om att ta vara på vår tid vi har på jorden. Lev varje minut. Lev inte bara för morgondagen. Gör det bästa av livet, varje dag.

”På ålderns höst” säger vi ju. För vi, precis som naturen, är också som vackrast då. Med ålder kommer en vishet som gör livet vackrare och mer njutbart än när vi är unga och sökande. Själen blir lugn, vi landar i oss själva på ett annat sätt, och vi uppskattar livet mycket mer när vi vet att det är ändligt. Livet får en annan glöd och fler nyanser, precis som naturen under hösten.

Vi hyllar alltid ungdomen idag. Men då missar vi ju skönheten i livets resa, hur vacker den är. Varje nyans av livet som vi får genom att leva det. Jag vill bli gammal. Jag är mer rädd för att inte bli gammal – att missa det vackraste i mitt liv som jag fortfarande har framför mig.

Återigen visar naturen vägen.

Är du rädd för att åldras? Att bli gammal?

October came, and with it came the autumn chill. I am suddenly considering hat, scarf and gloves.

But I love it. I love October. It’s the most colourful month of the year. Nature shows its autumn splendour of vibrant but at the same time warm and snuggly colour palette. It’s like it shows its most beautiful self just before it goes to rest for winter. It shows us how important it is to live every moment in life to the fullest. It is something I need to be better at, to focus on now, instead of always being one or two steps ahead from now in my mind.

Autumn of life. That’s what we say when we enter our later part of our life. Nature is at its most Bbautiful in autumn, and by that it shows us that we are too. We find antoher kind of peace in our soul and in ourselves  as we age, and we appreciate life so much more when we realise that it will come to end. This all give life a new splendour and more nuances, just like nature during autumn.

Youth is glorified in today’s society. But we miss the beauty that is the journey of life. Every nuance of life we get by living it. I want to become old. I fear not being old – to miss the most beautiful part of my life that I still have ahead of me.

Once again, nature shows the way.

Are you afraid of ageing? To grow old?