Jag är tillbaka!

(English summary below)

Efter en bloggpaus under våren och sommaren är jag nu tillbaka. Livet har varit rörigt utanför bloggen så pausen var välbehövlig. Men tack vare en härlig sommarsemester med fem långa lediga avkopplande veckor är jag på banan igen. Mycket tack vare en nyfunnen kreativ passion i meditativ ”konst”, som jag nu så gärna vill få dela med mig av i bloggen. Det är terapi. Jag kan förlora mig i timmar och jag vet aldrig när jag börjar hur slutresultatet kommer att bli. Det blir vad det blir, vad mina händer och min hjärna vill att det ska bli just där och då.

Detta kommer antagligen att bli ett återkommande tema i bloggen framöver. Eftersom jag är så lycklig över detta. Det får mig att må så bra, och ger även mig en möjlighet att kunna uttrycka mig kreativt. Att jag har blivit så biten av det, är för att de här ”teknikerna” ger ALLA den möjligheten och jag tror att vi alla behöver få kontakt med vår inre kreativitet för att må bättre. Jag tror att det är ett grundläggande väldigt mänskligt behov som har blivit alltför försummat i vår moderna tid. Man behöver inte  vara Van Gogh eller Rembrandt för att kunna skapa något fint! Med meditativ konst skapar du för din egen skull. Och det är enkelt. Alla kan göra det.

Mandala, Zentangle och doodling är några uttryck inom detta område och jag älskar dem allihop. Jag vill dela med mig till er, som liksom jag inte kan rita och måla men som ändå vill kunna skapa något fint och få låta hjärnan koppla av en stund samtidigt. Det finns liksom inget ”rätt eller fel” eller ”bra eller dåligt” inom meditativ konst. Det som blir, det blir, det var meningen!

Häng med, så kan vi skapa och må bra tillsammans! 🙂

English:

I’m back!

I had to take a longer blog break over spring and summer. Sometimes life outside the blog gets too busy and messy. But thanks to a wonderful long summer holiday of five relaxing weeks I am back on track. I owe a lot of that to my newfound creative passion in meditative ”art”, that I now want to share in the blog. It is better than therapy. I can get lost for hours doing it, and when I start I have no idea what the end result will be. It becomes whatever comes out of my mind and hands at that moment.

Count on this to be a recurring theme in the blog. Because it makes me so happy and gives me a chance to express myself creatively. The fact that I have become so devoted to this, is because it gives EVERYONE that chance and I Think more of us would feel a lot better if we got in touch with our inner creativity that I strongly believe we all have. I think it is a basic human need that has been neglected in this modern age. You don’t have to be Van Gogh or Rembrandt to create something pretty! With meditative art, it is all about your own creative process, you create for you. And it’s easy. Everyone can do it.

Mandala, Zentangle and doodling are three examples of this area and I love them all. I want to share this with all of you who are like me, you can’t paint or draw but you still want to be able to create something pretty and at the same time let your mind relax. There is no ”right or wrong” or ”good or bad” in meditative art. Whatever comes out on your paper, was meant to be!

Join me, and let’s start to create and feel good together! 🙂

 

Sporadisk höst

English summary below

Jag saknar att skriva ned mina tankar här i min blogg. Min lilla plats i cyberspace.

Men det är bara att inse att det är, och kommer att vara, en hektisk höst så uppdateringen här kommer att vara sporadisk. Mer ofta ibland, och uppehåll ibland. Uppehållen kan bli några dagar, eller veckor. Allt beror på hur mycket jobb jag har och vad jag orkar med.

Tyvärr är det så för mig att stress sänker kreativiteten och inspirationen. Fast jag skulle önska att det inte var så – för det är ju faktiskt avkoppling för mig att skriva och fota. Men när orken tryter så gör den och då gör den det även när det gäller tankeverksamheten som styr inspirationen.

Har ni något knep för hur man behåller den kreativa energin och inspirationen även när man är stressad så dela med er! 🙂

I miss writing my thoughts here in my blog. My little corner of cyberspace.

However a stressful autumn will make the blog updates sporadic. Unfortunately stress affects my creativity och inspiration badly. I wish it was different since writing and photographing are relaxing activities for me. But when I am tired and low on energy it also makes my thought processes tired and low on energy too – the thought processes that control my inspiration.

Any tips on how to keep the creative energy even through stress? Please share! 🙂

 

Lisa för själen

Nu är ljuset här på riktigt. Och med sommartiden kom påsken och det underbara vårvädret under helgen. Det här är bästa tiden på året som jag har framför mig nu. Den börjar med sommartiden och pågår fram till och med augusti då mörkret börjar vinna över ljuset igen.

Men det tänker jag inte på nu. Nu tänker jag på att mina livsandar vaknar till liv. Med ljuset, solen och värmen.

I måndags morse åkte jag iväg och handlade frukost tidigt på morgonen. Det var som att hamna i paradiset när jag redan så tidigt på morgonen kände solens värme och en härlig frisk vårluft som fyllde kroppens alla celler med livgivande syre.

Inget snack om saken. En fotopromenad skulle det bli senare när jag hade ätit frukost och kommit i ordning.

Det dröjde till klockan blev ett innan jag kom iväg och körde till paradiset i Elfvik. Jag ville testa lite nya vägar som jag aldrig hade gått förut. Men när jag kom fram så kände jag plötsligt att inspirationen för att ta foton minskade. Jag såg ut över det solglittriga vattnet och kände att det är rörelse som gäller idag. Så jag filmade istället.

Även om jag egentligen bara fick ett par klipp som jag verkligen kände blev bra och jag behöver öva på redigering och filmning, så tycker jag ändå att jag fick till helheten och känslan jag hade när jag filmade någorlunda. Det jag gillar med filmmediet är att man har fler dimensioner att jobba med än bara ljus och komposition. Man kan lägga ihop flera klipp och skapa en stämning med hjälp av musik och ljud.

Det jag kände när jag filmade var att all stress jag hade känt bara rann av mig. Jag såg på det glittriga vattnet och det glittrade in i själen. Jag såg slänten ned mot vattnet från herrgården där folk verkligen njöt av solen och det vackra vädret. De hade picknick och barn och vuxna lekte tillsammans och spelade frisbee och hämta pinnen med hundar. Deras glada röster och skratt och hundarnas ivriga skall blev en ljudkuliss ihop med vinden. Jag var bara så lycklig just där och just då att få leva och uppleva denna dag.

Jag pausade i en skogsglänta och njöt av tystnaden och lugnet som endast bröts av fågelkvitter. Därefter vände jag tillbaka och hade fått ny kraft och energi i mina steg som jag inte hade innan.

Jag hoppas att den anspråkslösa videon kan förmedla lite av känslan jag hade. Vila. Ro. Lugn. Eftertanke. Att landa efter vintern och gå mot en ny vår. Omfamna ljuset och värmen. Naturen är magisk. Vilken helande kraft den har.

 (Tryck på kugghjulet nere till höger och välj HD 1080 för bättre kvalitet.)

Långfredag

Glad påsk!

Jag unnade mig sovmorgon idag på min lediga dag och att uppdatera bloggen på samma dag som inlägget publiceras. Därför kom inget inlägg klockan åtta, utan nu. Vem mer än jag håller egentligen koll på tiden ändå? 🙂

Huvuddelen av dagen kommer jag att storstäda. Det är välbehövligt kan jag säga. Men jag ser faktiskt fram emot det konstigt nog. Jag hatar annars att städa. Haha. Men nu är det verkligen nödvändigt och då är det rensande både för hemmet och för själen att bli av med gammal skit och få helt rent. Vädret är lite halvtrist också så det är lika bra att utnyttja denna lediga dag till städning.

Igår var det däremot jättefint väder och jag och en kollega flexade ut vid halv tre från jobbet och tog en fika för att fira påskledigheten. Det var härligt! Eftersom vädret var så underbart så tog jag en promenad till Panduro på Kungsgatan efter vårt fika och köpte lite vattenfärger som jag ska leka med under ledigheten. Som jag skrev igår så har jag inga som helst ”konstnärliga” ambitioner eller några ambitioner att skapa något överhuvudtaget. Jag ska bara leka med färgerna och olika tekniker jag har sett på Pinterest. 🙂 När jag har lekt klart kommer allt att slängas bort. Det ska bli jätteskoj!

20160324_160742
Mobilbild från Humlegården under gårdagens promenad in till stan efter jobbet.

Innan klockan tre ska jag också mörklägga lägenheten och ta veckans temabilder till Jens och mitt fotoprojekt. Inlägget kommer upp vid tretiden.

Hur spenderar du din långfredag? Är du också ledig?

Kreativitet och självförtroende

Igår pratade jag och Jen om kreativitet. Hon har betydligt större förtroende för min kreativa förmåga än vad jag har själv. Jag kallar det dock att vara realistisk. Jag kan vara kreativ på mitt sätt och göra den här kreativa resan som bloggen handlar om utifrån min egen förmåga. Men jag kommer aldrig att nå upp till hennes artistiska nivå i mina foton. Hennes konstnärliga talang skapar konst av allt hon gör. Det är helt enkelt en gåva som vissa har och andra inte.

Men det är ok. Jag behöver inte bli lika bra – för mig handlar den här resan om att bli så bra som jag kan utifrån mina egna förutsättningar och att hitta glädjen i kreativiteten utan krav på perfektion. Det gläder mig att jag mer och mer inser detta. Att jag inte behöver skapa ”Stora Verk” utan att jag kan vara kreativ för min egen skull. För att själen mår bra av det.

Det är som med att sjunga. Jag tycker om att sjunga. Men jag har ingen bra röst och sjunger inte rent. Så jag sjunger för mig själv, när ingen hör. I duschen och i bilen :). Sång är glädje. Men jag kommer aldrig att ställa upp i Idol (ens om jag inte var en medelålders tant! 😉 ) eller bli en ny Celine Dion.

Det kreativa utlopp där jag har bäst självförtroende och tror att jag kan beröra och faktiskt åstadkomma något som andra kan ha glädje av är i skrivandet. Jag känner mig trygg när jag skriver. Jag har kontroll och ”vet” vad jag gör – även när jag experimenterar – på ett annat sätt än med kameran.

Jag tror att kreativitet är en viktig del av att vara människa. Alla människor är kreativa på sitt sätt och skulle må bra av att ta fram den sidan hos sig själva mer.

Hur gör du för att ta fram din kreativitet?

Skrivpuff – Låga

Lågan efter dig. Kärlekens låga.

Sedan den hemska natten då du plötsligt inte fanns längre så har mitt liv delats in i före och efter. Livet med, och livet utan. Utan dig pappa.

I år är det tio år sedan du gick bort från mig. Då försvann marken under mina fötter. Jag föll fritt utan att kunna landa. Jag bara föll och föll. Hur skulle livet bli utan dig? Du, som var den personen i mitt liv som alltid stod på min sida. Du, som var den personen som älskade mig mest av allt. Du, som var den personen som kände mig allra mest och som jag kunde prata med om allt. Som vi pratade du och jag. Mitt stöd, min grund, min trygghet.. Nu var du borta. Och jag var ensam och föll handlöst utan att kunna hålla i mig. För det var ju alltid dig jag höll i. Det var ju alltid du som fick mig att landa. Älskade pappa. Vad skulle jag göra nu? Utan dig?

Tio år. Livet utan dig kommer aldrig att bli helt komplett. Saknaden efter dig är för evigt. Det är liksom något som fattas i den här världen när du inte finns i den längre. Det har jag lärt mig att leva med. Livet efter.

För jag vet ju att du alltid älskar mig mest av allt även om du inte finns här hos mig längre. Jag vet att du alltid kommer att stå på min sida. Hade du kunnat prata med mig där du är nu så hade du ju sagt precis så. Jag lever mitt liv utan dig – men du är alltid med mig ändå. Fast på ett annat sätt nu. Jag har landat i din kärlek. Den kan jag hålla i.

Kärleken överlever döden och därför brinner din låga för evigt. Den brinner för alla oss som saknar dig. Som du älskade och som älskade dig. Den som inte har älskat saknar inte. Därför är saknaden min tröst. Jag saknar dig för alltid, eftersom jag älskar dig för alltid.

ljus

Dela med sig

Jag har funderat på en sak som jag har märkt när det gäller amatörfoto vs proffsfoto. När går man från att vara amatör till proffs och var tar ödmjukheten vägen när denna övergång sker?

Nu gäller detta självklart inte alla, men jag märker en tendens hos vissa att när någon lämnar amatörstadiet och blir proffs, så ser de inte tillbaka. Och så har de en massa åsikter kring hur en bild ”ska” tas. Och om du som amatör inte gör så eller kanske inte riktigt förstår, så kan du lika gärna sluta fota för då är du bara korkad och värdelös.

Så var det till exempel på Fotosidan när jag gick med där för kanske tio år sedan. I början var det jättebra. Det var ett fint utbyte av feedback och konstruktiv kritik mellan alla fotografer på sidan. Men så började fler och fler proffs ta över sajten. Till slut så var man tvungen att ta en riktig superproffsbild för att överhuvudtaget ha ett existensberättigande på sidan kändes det som. Då slutade jag lägga upp mina bilder där.  Förhoppningsvis har det förändrats nu. Jag har inte varit där sedan dess.

Men jag tycker att det är tråkigt, och snobbigt! Varför kan man inte dela med sig?

Alla har ju varit nybörjare någon gång och det finns inget värdefullare än att få tips från de som kan bättre. Jag själv skulle tycka att det var väldigt kul och lärorikt för mig att kunna inspirera andra och hjälpa dem att ta bättre bilder och hitta sin fotostil om jag vore proffs.

Jag kan ju förstå att man när man blir proffs vill kunna ta betalt för sina tjänster och att det finns pengar att tjäna på att lära ut foto. Det är helt i sin ordning att arrangera fotokurser och så. Men om man går med i en fotocommunity på webben som är till för att dela bilder för att få feedback och även ge feedback på andras bilder, så måste man väl vara öppen att dela med sig även till dem som precis börjat sin fotoresa?

Det är lite som med alla dem som tutade på mig eller lät bli att släppa in mig vid filbyten osv, när jag övningskörde med trafikskolan. Jag bara ”Men ta en toj – du har också varit nybörjare en gång i tiden – ser du skylten? Och att det står ”Trafikskola” med jättebokstäver över hela bilen – är du läskunnig?”

Men det är nog så som bilskoleläraren sa: De som tutar inser inte att de en gång varit nybörjare. I deras ögon har de alltid varit bäst i världen på att köra bil.

Är det så med dessa fotoproffs också? De anser att deras bilder alltid har varit ”bäst”? De har aldrig varit amatörer?

High-key och Low-key

Eftersom jag inte hann ut i helgen heller för att fota så kom jag på att jag ville testa att fota svartvitt, och leka med highkey (alltså överexponerat och lite kontrast) och lowkey (mycket mörka partier, skuggor, lite ljus och mycket kontrast). Dessutom fortsätter jag på det lite obekväma spåret med att fota självporträtt. När man inte har någon annan så får man ta vad man har. Lika obekvämt som det är att spela in sig själv är det att fota sig själv. Men det är lika bra att vänja sig.

Först tog jag fram min stora billiga studiolampa och lekte med. Då fick jag denna highkeybild som ser mycket mer highkey ut i Photoshop av någon anledning.

svartvit_highkey

Behöver experimentera mer för att få ett fint och intressant ljus. Det är svårt att få till när man har så begränsat utrymme som jag har och inte har något att reflektera ljuset med samt svårt att hitta skärpan när man tar kort på sig själv. Men allt detta gör ju bara att man måste bli ännu mer kreativ och desto mer övning blir det.

Här är lowkeybilden. Jag hade ett blockljus som enda ljuskälla. Här var det en ännu större utmaning att sätta skärpan. Jag ställde in den med lampan tänd och autofokus med hjälp av fjärrutlösaren. Och när skärpan var inställd så satte jag på manuell fokus och släckte lampan. Med en markering i golvet försökte jag att ställa mig på exakt samma plats. Helt hundra blev det ju inte, men det kunde varit värre. Jag tycker bilden blev ok, förutom att det blev en konstig skarp skuggning vid axeln. Jag skulle gärna ha velat att ljuset inte var så utfrätt, men jag vet inte hur jag löser det.

svartvit

Jag testade även att lägga en ton på bilden. Först en kall cyanton:

cyan3

Sedan en varmare sepialiknande ton:

sepia2

Själv föredrar jag originalbilden i helt svartvit, därefter sepia.

Vad tycker du?

Fotoprojektshopping och brödrost

Den här helgen har flugit iväg. Jag har försökt hinna med så mycket men hann bara hälften. Det blir så när man inte har tid på vardagarna med vardagssysslorna. Förhoppningsvis blir denna vecka bättre så att jag hinner ikapp.

Det är mycket just nu. Det händer mycket på jobbet och det är stora förändringar som vi inte vet vad de innebär ännu. Vi hoppas att det blir bra i slutändan. Men  även om man är positiv och optimistisk så är osäkerhet tärande i längden. Jag har världens roligaste jobb så det vill jag ju att det ska fortsätta vara.

jag hann i alla fall shoppa lite inför Jens och mitt träprojekttema nästa vecka. Vi ska försöka göra vårt eget bokeh-mönster. Och nu kan jag rosta hur mycket bröd jag vill. Det är första gången jag gör en sådan här video så hav tålamod och överseende. Det kändes helknäppt att spela in sin egen röst och sig själv. Hu. Att göra film av vacker natur är mer min grej – det vill jag göra mer. 🙂

Ett fönster mot fantasin

Det här är en bild som jag själv tycker mycket om från min fotopromenad. Det är nog min egen favorit tror jag. Det första jag fastnade för var de väderbitna spröjsade fönstren på det fina lusthuset nere vid vattnet. Det var vackert.

Jag började fantisera om vad som hade hänt där när huset var nytt. Det känns som ett lusthus för herrskapsfolk från början av förra seklet. Jag kunde se Astrid Lindgrens Madicken och Lisabet leka därinne. Eller en första stulen blyg kyss i smyg av två unga älskande. Båda i vackra vita sekelskifteskläder. Hon med spets i sin vita sommarklänning och ett spetsparasoll mot solen, och han i hög hatt och vit kostym. Jag kunde se herrskapet självt sitta där i den ljusa sommarnatten och se ut över vattnet. För i min fantasi var det romantisk och ljus sommar, fast jag var omgiven av vitaste snö och bitande kyla.

Därefter såg jag hur fint omgivningarna speglades i fönstren. Då kom vintern och nuet  tillbaka, och jag fick en annan känsla. Jag sökte länge tills jag hittade den bilden jag ville ha i fönstret. Till slut hittade jag den. Och nu berättar fönstret en helt annan historia. Och den milda vintervita färgskalan speglar den kyliga men fridfullt vackra vintern.

Jag blev lycklig över bilden – den blev precis som jag såg den i huvudet! 🙂

Tycker du om den?

mg_60962