2015 – The eye of the tiger

2015 har bjudit på både det ena och det andra. Som det brukar vara.

Egentligen, om man ska vara krass, så är ju nyårsafton en dag som ”alla andra”. Man brukar ju säga att det nya året är blankt, som ett oskrivet blad. Men så enkelt är det så klart inte. Idag är inte annorlunda än igår.

Men det är ett bra tillfälle att fundera över olika saker i livet som man kanske vill förändra – även om förändringen sker kontinuerligt oavsett vad det står i almanackan. Det är därför jag inte riktigt brukar syssla med nyårslöften och liknande.

Det gångna året har, som tidigare år, handlat om att utmana mina rädslor. Jag har de senaste 10-12 åren jobbat väldigt mycket med mig själv. Jag är faktiskt j-kligt stolt när jag tänker på vad jag har åstadkommit på denna resa. Jag är inte samma person idag som jag var för 12 år sedan. Idag är jag trygg i mig själv och den jag är. I stort sett i alla fall :). När jag ser tillbaka på mitt liv för 12 år sedan och jämför med idag så kan jag bara säga ”You go girl!!” Jag tar steg för steg tillbaka mitt liv från ångestspöken, rädslor och samhällsnormer och idioter jag har mött genom livet som fått mig att må dåligt och tvivla på att jag duger som jag är. Så mycket att jag till slut avskydde mig själv. Men jag fick till slut nog, och ni hade fel! Jag är mycket bättre än vad ni är. För jag skulle aldrig behandla någon på det sättet. Nu bestämmer JAG vem jag är – inte någon annan.  Up yours!! 🙂

I went from zero, to my own hero

Katy Perry – Roar

 

Så vad var utmaningen 2015? Det största jag har gjort i år var att ta mitt körkort. Men det första steget tog jag redan den 19 september 2014. Då hade jag min första körlektion och startade en bil för första gången. Den 25 maj i år klarade jag äntligen uppkörningen!

Nu är jag bilägare, betalar billån, bilskatt, trängselskatt, drivmedel och allt annat som förut inte har funnits i min föreställningsväld ens. Jag nyper mig fortfarande i armen ibland när jag sätter mig i bilen.

Det är inte samma sak att ta körkort när man är 43 år som när man är 18 – det kan jag lova. Och för mig, som har varit rädd för att köra bil, var det en enorm utmaning. Men jag skulle bara utmana rädslan och klara det. Jag var less på att vara beroende av andra för att kunna göra saker. Jag vill kunna göra och köpa saker när JAG vill.

Och jag gjorde det! Med tanke på mina förutsättningar – rädslan och osäkerheten och den totala ovanan samt begränsade möjligheter att mängdträna – så tycker jag i efterhand att jag var riktigt duktig som klarade det på åtta månader. Under tiden var det många toppar och dalar då jag trodde att jag inte är lämpad att köra bil. Men det tror jag nog att jag är faktiskt, ju mer van jag blir. Jag har gått från ”överdrivet riskmedveten” som min trafiklärare kallade det när jag själv sa att jag var feg ;), till hälsosamt riskmedveten.

Körkortet är jag absolut stoltast över under 2015. Faktiskt en av de sakerna jag är mest stolt över i mitt liv – att jag gjorde det.

I got the eye of the tiger, a fighter

Katy Perry – Roar

bilen
Här hade jag precis hämtat min alldeles splitternya bil och första turen gick till Elfvik – mitt ”nygamla” smultronställe. Det var en sådan overklig, men härlig, känsla. Min alldeles egna bil… MIN bil!!? Har JAG en bil!? Kan JAG köra bil!??

Jag har så klart gjort annat också men det här är den största konkreta förändringen i mitt liv som 2015 lämnar efter sig. Körkortet och bilen har ett starkt symbolvärde för mig även för allt annat jag har gjort.

Har du gjort något du är riktigt stolt över under 2015? Berätta!

2016? You’re gonna hear me roar! Fortsättning följer… 🙂

 

 

Annonser

7 thoughts on “2015 – The eye of the tiger

  • you should be proud of all your achievements, don’t let anyone ever stop you from being who you are or from following your own star! Bring on 2016- may it be the best year yet! xx

    Gilla

  • Hej Marie!
    Jag har suttit och läst i din blogg ett tag nu och måste säga att du gjort en ordentlig resa i ditt liv! Jag gillar din mening ”jag är bättre än vad ni är, för jag skulle aldrig kunna behandla någon på det sättet! ”
    Jag har själv dålig självkänsla pga en massa personers dåliga påverkan på mitt liv men jag är på god väg uppåt. Något jag inte delar i min blogg men som påverkar mig väldigt mycket!
    Dina ord fick tog jag verkligen åt mig av! Jag har svårt att säga orden att jag skulle vara bra. T.o.m bättre än andra. Men Herregud!! Så illa som de behandlat andra, det skulle jag aldrig aldrig kunna göra! Så, jag kan sträcka på mig och säga att jag är ju faktiskt mycket bättre än många andra! Tack Marie!
    Och grattis till körkortet! Vilken frihet det måste kännas som! Bra gjort att ta tag i det!
    Roligt att du hittat till min blogg! Jag ska helt klart följa din!
    Kram, Maria

    Gilla

    • Hej Maria! Vad roligt att se dig här. 🙂 Tycker så mycket om din blogg så blir ju extra glad att du kom hit. ❤ Ja det är fasen att andra ska kunna få en att må så dåligt och tappa all självkänsla. Jag har svårt att dela med mig av privata saker också rent allmänt, men den resan jag har gjort är jag så förbaskat stolt över så den delar jag med mig av. Så där lite lagom. 🙂 Vem vet, kanske kan det lilla jag delar med mig av hjälpa någon annan? Jag vet inte? Jag hoppas att det kan det på något sätt. Och jag insåg ju precis det du skriver. Att jag skulle aldrig medvetet behandla en annan människa illa på något sätt. Tvärtom vill jag alla väl! Hur kan då de som fått mig att må så dåligt genom livet vara "bättre" än jag? Det kan inte vara rätt!

      Så vi ska båda sträcka på oss! ❤

      Kram!

      Gilla

  • Bra låt med Katy Perry, men synd att de valde samma titel som Survivors hit som fortfarande är aktuell och delvis har samma innebörd. Jag är lite av en fan av Jim Peterik så jag är välbekant med den låten och hans kommande album ”Eye of the Writer”.

    Liked by 1 person

      • (Rättelse av mig: Katys låt heter ju Roar, och begreppet ”Eye of the tiger” är ju bekant sedan långt tidigare)

        Jim Peterik är kanske mer känd som låtskrivare än artist, och var även medförfattare till boken Songwriting for Dummies. Dessutom är han lätt att känna igen med sin lilafärgade kalufs. 🙂

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s